Berendiens väktare

Mot Ventigmilia

Saker och ting har flutit på under två månader efter det att de fyra vapenbröderna och nyblivna rödmantlarna i väktarorden lycktas avslöja en kaosets och de onda makternas hantlangare i Mittlere. Herresätet som tillhört denne kanalj har övertagits de fyra vännerna för väktarordens räkning och de arbetar oförtrutet med att förvandla stenhuset till en riktig borg. Under Mariuz ledning som arkitekt, byggmästare och förste timmerman har man byggt upp palissader av trä, grävt diken som är tänkta att så småningom förbindas med floden bakom huset för att bilda en proper vallgrav. Ett porthus i sten med fällbar bro är redan färdigställt. I planerna finns också idéer att bygga till ett eller två torn till det befintliga stenhuset

Landoril agerar vapentränare åt de rekryter som anmält sig frivilliga till orden samt assisterar som förman i själva bygget. Han trivs utmärkt som borgherre och som borgens (själv)utnämnde vapenmästare. Han skickar fulllödiga rapporter om sina framgångar i breven till sin mor och far.

Vito utbildar rekryterna i bågskytte när han inte står i herresätets nyuppförda smedja och smider bultar, spikar, pilspetsar och andra nyttigheter eller är ute och jagar för att förse borgen med (mer) kött.

Lorf har tillsynes kopplat av och njuter av stillheten i bygden när han inte hjälper till med bygget av borgen. Han ses då och då stå och öva knivkastning eller jonglering. Ibland går han dock undan för att vara för sig själv. Vad han gör dessa tillfällen är det ingen som riktigt vet.

Mariuz har, när han inte arbetat med bygget eller understött som lärare i vapenträningen, umgåtts mycket med den unga örtkvinnan vilken han med brinnande iver tycks vilja förkunna Etins lära och sakramente för oavsett tidpunk på dygnet. Kvinna å sin sida tycks lika ivrig att ta del av Mariuz omsorg om hennes…person.

Mittleres omgiving har i sin tur upplevt en lugn och fridfull tillvaro och antalet förbipaserande och resande har ökat igen mycket tack vara vapenbrödernas patrullerande i området. Byn och dess omgivingen tycks vara på väg in i en ny gyllene period efter flera svåra år. Byborna känner tacksamhet till de nya borgherrarna.

En dag kommer väktarordens stormästaren och några av hans närmste män på besök till Juliannes minne. Med sig har de ikonen de fyra vapenbröderna funnit hos borgens förra ägare. Stormästaren berättar att ikonen bär på en stor kraft, en kraft som tycks innehålla både ondska och godhet. Han besvär de fyra riddarbröderna att de ska ta ikonen till ett kloster i Ventigmilia där en lärd munk ska låta undersöka den noggrannare. Stormästaren vill också att de ska resa inkognito då han misstänker att ondskans hantlangare söker efter ikonen och de som ska bevaka den. De fyra ordensbröderna accepterar givetvis uppdraget. Landoril tycks särskilt rörd över att få ett så viktigt och heligt uppdrag att utföra, faller nästan på knä och lovar dyrt och heligt att försvara ikonen med sitt livs om så behövs. Mariuz går därefter igenom befälsordningen med de unga rekryterna och vaktchefen och skyndar sig sedan iväg för att ge den unga örtakvinnan en sista möjlighet till ….eh…bikt innan de fyra vännerna rider av mot Ventigmilia.

Comments

AndersB

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.