Berendiens väktare

Posttjänst upplösningen

Första anhalten för gruppen blir örtmästarinnan som visade sig vara både ung och vacker. Mariuz ödslade ingen tid och snart hade gruppen fått en hel del viktig information och Mariuz hade skaffat sig ytterligare ett potetiell nattsällskap.

Efter den korta undersökning i byn insåg gruppen att den till synes muntra smeden kanske inte hade helt rent mjöl i påsen. Gruppen satte av mot smedjan men möttes av smeden som i rask takt red förbi utan att vilja stanna. Gruppen sprang raskt till sina hästar och satte av efter.

Lorf började mumla något obegripligt samtidigt som han gör märkliga handrörelser. Hans ansträngningar hade dock ingen synbar effekt, förutom de underliga faktum att allt kött inne på att värdshuset plötsligt blev rutten och full med likmask.

Smeden hans upp och kläckte snart ur sig att han var insyltat i banditgänget men svor att de var oskyldiga till angreppet på Wii och hans vänner. Gruppen satte av och kom snart till platsen för angreppet. Vito använde sina vildmarkskunskaper och fick snart upp ett spår på angriparna som troligen var svartfolk och var på väg till rövarnas tillhåll, en naturlig grotta en bit längre fram.

Uppe i grottan blev den en kortare strid mot de svartalfer som effektivt gjort slut på rövarbandet. Landoril briljerade med att ge sig in i strid med tre av svartfolket och gruppen gjorde snabbt slut på dem och fann rövarnas ledare illa tilltygad men levande.

I rädsla för att gruppen skall göra slut på honom erkänner han allt:

“Jag erkänner, men döda mig inte min far är kapten Fargar Mittleres vaktchef och Julienne kom hit av egen vilja vi älskar varandra”

Han berättar att svartalfer tagit Julienne.

Gruppen satte av och fann snart svartalferna släpande på flickan som visade sig var gravid!

Mariuz förhörde tålmodigt svartalfen och fick belägg för hans teori att Bela flickans “fader” nog inte var den han utgett sig för att vara och att det som växte i flickan förmodligen inte var något vanlig bebis utan något mycket obehagligt.

Väl tillbaka invkarteras flickan hos örtmästarinnan och snart dyker Bela upp. Till en början är han sitt vanliga otrevliga och överlägsna jag men så snart han får reda på att hans dubbelliv är avslöjat ändrar han attidtyd, i ett desperat fritagnings försök fick Belas hantlangare halsen avskuren. när Bela såg det gav han upp allt hopp och sjönk snyftande ner på golvet.

Mariuz drog sig till minnes en bok om läkekonst han läst för 10 år sedan och utförde ett kejsarsnitt på Julienne. Ut kommer en vedervärdig varelse med svans och horn i pannan, och ett stort mun med sylvassa tänder. Efter en kortare strid bekämpas demonen och ett märkligt lugn infinnner sig i den lilla sjukstugan. Det enda som hörs är Belas snyftande då han insett at det med största sannorlikhet blir “rening på bålet” för hans del.

Gruppen installerar sig i Belas residens och skickar bud efter Väktarna, gruppen blir förvånad när väktarna anländer ser att ingen mindre en stormästaren själv förärar dem med ett besök. Han blir tårögd när han ser ikonbilden och bedyrar att gruppen inte kan veta vad detta betyder för ordern. Efter att Bela bränts på bål som kättare lämnas sen gruppen att självständigt utnyttja den föredetta nekromatikerns boning. Allt är frid och fröjd och folket i Mittlere har efter insikten att en demonolog funnits i deras by drabbats av religöst hysteri. Den lysande vägen som tidigare sågs på med misstro har på kort tid blivit den rådande religionen i området. Mest nitisk i sin tro verkar örtmästarinnan vara, hon besöker i princip varje natt Mariuz rum för andlig vägledning.

Comments

Som sagt, tack för i onsdags. jag hade skitkul. Det känns som karaktärerna funkar bra ihop, alla har sin plats och de funkar bra ihop.

Posttjänst upplösningen
Filip

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.